110515
Jag tänker vissla på och låtsas som om jag aldrig försvann
En mör (mör?) rumpa och trötta ögon är vad denna kväll har givit mig. Och tre halvdanna teckningar. Jag sitter för tillfället och slåss mot ett gigantiskt sötsug. Blodiga nävar och fula ord. Kampen är jämn. Spänningen är olidlig.
Kommentarer
Trackback
